Utan aktörer som utövar kultur, har vi ingen kultur att ta del av!

Jag läste en till artikel på Hufvudstadsbladet (länk) som gör mig dyster till mods. Chockartade nedskärningar i kulturstöden och vissa organisationer lämnas nu helt utan stöd. Drastiska minskningar utgör ett hårt slag mot en sektor som redan kämpar med bristande resurser. 

Samtidigt som riksdagen talar om vikten av att exportera finländsk kultur utomlands, skär staten ner stöden till de organisationer som faktiskt arbetar med att sprida vår konst och litteratur internationellt. Det är ju totalt motsägelsefullt. 

Ett av de mest alarmerande exemplen är att Finlands svenska författarförening nu lämnas helt utan statligt stöd. Det är en direkt attack mot det svenska språket och den finlandssvenska litteraturen. Författarföreningar spelar en avgörande roll i att stötta författare, främja litteraturen och skapa en levande diskussion om språk och kultur. När de mister sitt understöd försvåras deras möjlighet att arbeta för författarnas villkor och synlighet – och i förlängningen hotas den finlandssvenska litteraturens existens i Finland.

Vi vet att kulturpolitiken påverkar minoriteter hårt, och detta beslut är en tydlig signal om att det svenska språket och dess kulturinstitutioner inte värderas på samma sätt som tidigare. Det riskerar att leda till färre litterära evenemang och sämre möjligheter för författare att verka. Och när språket tystnar, förlorar vi också en del av vår identitet.

Det handlar inte bara om konstnärer och kulturarbetare – det handlar om allas rätt till ett levande, rikt och inkluderande kulturliv.

Kultur är en grundpelare i vårt samhälle. Den bygger gemenskap, stärker vår förståelse för varandra och berikar våra liv. Att montera ner kulturen är att montera ner vår identitet, vår historia och vår framtid. Sakset seis!