Antirasism är ett aktivt arbete!
Denna vecka är det veckan mot rasism. Temat i år är de vuxnas ansvar att ingripa i rasismen som barn och ungdomar möter.
Om du som läser detta tänker att du inte är en del av problemet, bara för att du själv inte uttrycker rasistiska åsikter eller utför rasistiska handlingar, så har du fortfarande en hel del arbete framför dig. Rasism handlar inte bara om individens handlingar – det handlar också om skadliga strukturer som vi alla, medvetet eller omedvetet, är en del av.
Privilegium innebär att du har råd att ifrågasätta om något verkligen är ett problem – eftersom du själv inte har drabbats av det. Förtryck kan ta sig många uttryck, till exempel genom vem som får synas och höras i samhället. Att erkänna sina egna privilegier kan kännas obekvämt, men det är ett nödvändigt steg för förändring. Jag uppmanar dig att våga möta dig själv, reflektera över dina egna brister och fundera över hur du kan bidra till ett mer rättvist samhälle.
Det är också en viktig skillnad mellan att “inte vara rasist” och att vara antirasist. Att vara antirasist är inte en identitet – det är något man gör i handling. Det räcker inte att säga att man är emot rasism, om man inte också aktivt motverkar den. Att exempelvis uttrycka stöd på sociala medier men undvika att ta ställning i vardagen är en form av performativ allians – det vill säga, en allierad i ord men inte i handling. Antirasism är att aktivt stå emot rasistiska handlingar och strukturer och att aktivt arbeta mot exkludering och diskriminering.
Så vad kan du göra?
Bli medveten om de strukturer du är en del av. Våga säga ifrån när du ser rasism, även när det känns obekvämt. Respektera tolkningsföreträde – lyssna på dem som själva har erfarenhet av rasism, och låt deras röster få utrymme. Antirasism är ett aktivt arbete!
